20110107
Tyvärr blev det inget My Dog för valpen och mig, dels var inte konditionen i topp (han har ungdomsgissel med en massa finnar, pormaskar och blemor och ser allmänt trist ut i huden) och dels var det snöstorm. Tyckte inte då att det var värt att riskera att blåsa av vägen för att ändå få dålig kritik för hans dagsform.


20110220
Idag blir Vilde 8 månader, och ja, han har fått nytt vardagsnamn, han var nämligen inte någon Janne, utan för oss så ÄR han en klockren Vilde. Nu har han blivit betydligt bättre i huden och har bara några enstaka finnar då och då. Har också anmält honom till Hässleholm den 27/2 och till Laholm den 12/3. Ska bli jättekul att åka ut "på banorna" igen.


20110227
Hässleholm avklarad, och det gick bra. De var 6 i åldersgruppen, hård konkurrens, samt att domaren tyckte att han skyggade en aning, så därför slutade han som 3:a. Annica visade själv upp honom vilket gav mig möjlighet att ta en massa foton. Jättekul!
Men det bästa var ändå att han skötte sig utmärkt, förutom att han var aningens rädd emellanåt och skyggade både för folk och stora hundar. Men allt eftersom dagen gick så blev det bättre. Förhoppningsvis är han mer taggad till Laholm, som är om c:a 14 dagar. Även då ska Annica visa, så håll ut - det kommer fler foton!


20110826
OJOJOJ vad tiden går, har inte skrivit nåt på ett halvår nu märker jag. Men så har det också varit fullt upp av allt möjligt. Blev mormor i februari, och Oliver tog studenten i juni och sen födelsedagar och dop om vartannat.
Hundarna då:
Vilde har varit runt på utställningsarenorna, och det har gått både riktigt bra och lite sämre. Han blev BIR (inoff) i Varberg, har fått Exellent och HP vid några tillfällen, och så VG vid några. Allt hänger ju på dagsform och domare, men det har varit nyttigt att träna honom för han har varit ganska försiktig  och räddhågsen, och det är först nu efter semestern som han blommat ut och börjat ta för sig och tuffa till sig lite.
Det har bara varit SÅÅÅ kul att åter ha ngn att åka med som är snygg och dessutom felfri, förutom då självförtroendet men det går att jobba på!
Kosmos är förstås stjärnan även som kastrat och han brukar följa med som sällskap. För det mesta stjäl han all uppmärksamhet utanför ringen - han är ju otroligt snygg och för sig som en kung. Ack hur sorgligt att behöva kastrera en sådan juvel. Men själv har han inte märkt av det, han är precis som tidigare - en kung!
Båda tjejerna ögonlystes i juli och fick grönt, alltså UA - inga sjukdomssymptom. Vilde ska också lysas här under hösten.
Nästa helg blir det en inoffare i Örby, nära och bra, men annars tar vi det lite lugnt i höst gällande utställningar. Det kan nämligen vara valpar på gång, är lite osäker ännu, men Vilde och Tara hade lite randevouz för några veckor sedan och visst vore det roligt med småknytt igen. Men som sagt, lite för tidigt att säga säkert ännu, jag återkommer med uppdatering framöver.


20110829
Har idag uppdaterat mig på Pi:s (Galaxie:s) framgångar vid olika tävlingar samt utställningar, se nedan. Hon är en riktig liten pärla och jag är bara såååå stolt över att hon föddes här hos oss. Dessutom är hon
utseendemässigt en kopia av sin mamma Tara, så hon ligger mig extra varmt om hjärtat.
Utställningar: Valpklass: 1:a pris HP BIM
Unghund: 2:a pris
Öppen klass: Ex HP BIR BIG-2
Agility: Pi:s första officiella tävling: 1 pinne samt plac 3 av 11.
Lydnad: Pi:s första officiella tävling: 1:a pris samt plac 3, och dessutom den första kines på 8 år att få ett förstapris i lydnadsklass 1!
JÄTTEGRATTIS så här långt, och jag håller alla tummar jag har för att det ska gå lika bra framöver. Tack också Nadine för att du gett Pi ett så gott hem där hon till 100% får lov att komma till sin rätt.


20110910
Nya resultat för Pi. Den 3/9: 1:a i lydnadsklass 1 med 175.5 poäng. Den 10/9: Officiell debut dubbeltävling Rallylydnad 4 godkända resultat. Ett till så blir det uppflytt till högre klass.
Som vanligt ett JÄTTEGRATTIS till er.

Vilde ställde vi i Örby den 4/9, och för första gången verkade han faktisk tycka det var lite kul. Vi har ju jobbat med hans självförtroende mycket och det verkar nu ha gett resultat. Han kunde t.o.m. koppla av och somna i mitt knä under väntetiderna utanför ringen, det har aldrig hänt förut!
Nå han placerade sig Ex med HP och BIR. I grupptävlan var de 10st och hård konkurrens, men han var ändå med till de 5 sista och domaren valde länge, dock till sist blev det en pudel som hamnade 4:a så Vilde blev oplacerad 5:a. Men i allt så var det en härlig dag med strålande väder och en glad hund - TOPPEN! Ett fint avslut på en lång säsong, ev. blir det Växjö i november (inomhus) men inget bestämt ännu, vi kanske sparar oss till Götebort och My Dog i januari i stället, vi får se.

Nu börjar också Tara tycka det är jobbigt med sin mage, hon håller sig för det mesta i stillhet och pysslar så där lite för sig själv. Men nu är det inte så långt kvar, 10-12 dagar om beräkningarna stämmer.


20110930
Valparna är här!
Med stor dramatik tvingades vi uppsöka djursjukhuset i Göteborg natten mellan fredag och lördag förra helgen. Tara började i godan ro redan på fredagsmorgonen, men när det drog ut på tiden och varken vatten eller annat visat sig framåt kvällen, så tyckte vi det var bäst att åka in med henne för att åtminstone få en röntgen så att allt låg rätt.
Tala om kaotisk natt för djursjukhuset! Det hade kommit in två komplikationer som ledde till kejsarsnitt, ett krampanfall och tre olycksfall - före oss. Detta innebar att vi vackert fick vänta, och stackars Tara kämpade på med sina värkar så gott hon kunde. Efter röntgen visade det sig att en av valparna tydligen hamnat på tvären mellan hornen och därför blockerade. Så när klockan var 6 på lördagsmorgonen kom hon äntligen in för operation. Tyvärr var det då försent att rädda den som låg fel. Men två pigga, livliga tjejer fick vi iaf med oss hem.
En naken och en puff, båda svart-vita "collie-tecknade" skönheter. Nå i sanningens namn så är de mest lika marsvin, eller grävlingar just nu, men vänta bara...

20111002
Den första kritiska veckan förbi och med den nattvak, spring ut och in med Tara och ständig passning. Nu har Tara lugnat sig och bäddar inte om och till ständigt. Hon har också slutat bädda ner valparna, vilket var ett gissel, ibland fick man leta ordentligt innan man hittade dem bland tygerna, hörde bara pipandet nånstans djupt inne ifrån.
Nå nu verkar Tara rätt nöjd, ligger hos dem en stund vid amningen men går sedan utanför lådan och spanar in dem "på håll" i stället. Tjejerna har också ätit så det heter duga, på bara 5 dagar fördubblade de sin vikt (brukar vara c:a 10 dgr) och är nu som små rullande pandabjörnstroll. De har också redan börjat knyta an lite, när man har dem i händerna så blir de väldigt stilla och tar in vittring och känner in. De är bara SÅÅÅÅ mysiga. Ska bli så härligt när de öppnar ögonen - då blir det helt plötsligt riktig kontakt.


20111015
Det är bara inte klokt vad tiden drar iväg, nu är valparna redan 3 veckor och prövar sina vingar allt mer. Det är ständigt stök i lådan, pip och t.o.m. försök att yla ibland, inte så mycket sovande som förut. Aptiten ökar också, så nu är det snart dags att börja ge de första givorna vanlig mat.
Har lagt ut ett litet klipp på "Rörliga bilder" där man ser hur de stapplar och gungar fram - det är så mysigt att bara sitta och studera dem varje vaken stund. Snart nog kommer de att vara mer högt än lågt - om de brås på sin far - vilket iaf Vittra redan visat prov på, så det vill till att ta vara på stunderna när de fortfarande ryms inom lådans 4 väggar.


20111026
Nu är valparna lite drygt 4 veckor och de har fått en ny större hage att springa i. De är också jätteduktiga med att kissa på tidning, även om det ibland händer en olycka på filtarna fortfarande. Humla är den riktigt pussiga och kelna som gärna låter sig lyftas och gosas, medan Vittra knappt hinner stanna upp i allt som måste utforskas och lekas med. Så att snacka med matte är något som inte prioriteras alls...
Något som inte heller prioriteras är ny mat - de vill inte alls prova på ngt ännu, det är bara mamma och diande som gäller än så länge. Nu har de lärt sig att dia stående, och det är ju ett äventyr i sig. Och det matte ändå mixar ihop till provsmakning blir mamma Tara jättelycklig över att få äta upp i stället.
Förra veckan började Nova löpa och det blev allmänt oroligt i lägret tack vare Vildes något överdrivna intresse. Därför fick hon och Penny följa med husse till stan och vara där under den mest hektiska perioden, så att de små får det lugn de behöver när de ska börja utforska omgivningarna. Både Nova och Penny trivs alldeles utmärkt där, de blir sååå bortskämda och pysslade med så frågan är om de vill komma tillbaks hem igen.


20111031
Så skriver vi sista dagen i månad oktober. Det har varit på ett sätt lugna veckor eftersom valparna "bara" ägnat sig åt att växa och utvecklas kroppsligt. Men nu när de blivit 5 veckor så börjar äventyrens tid. De har fått prova på "friheten" på golvet samtidigt som pappa Vilde och halvbror Kosmos kunnat kolla in ordentligt vad det är som låtit under några veckor, men man inte fått lov att utforska tidigare. De första stapplande lite skakiga stegen följdes snabbt av mer självsäkra hopp och skutt allt eftersom de vågade utforska denna stora värld utanför lådan och hagen. Tänk att pappa Vilde som annars är så tuff och "brôtig" stod nästan som förstenad och bara stirrade på dessa konstiga små varelser som hör och häpna: både lät och luktade konstigt. Men efter några minuter så var det bara roligt att föja efter och kolla in vad de hittade på. Halvbror Kosmos var mer samlad i sin nyfikenhet och brydde sig egentligen inte så värst mycket. Så länge matte inte glömmer av honom så finner han sig i det mesta.


20111105
Nu är valparna 6 veckor, och lugnet är slut.... nu är det full fart från morgon till kväll, bara korta avbrott för nån tupplur och lite mat. Nu på 6-veckorsdagen så friserades de också, var väl inte så populärt men det är ju ett måste om man är född kines. Nå, riktigt fina blev de, men att visa upp sig för att ta bilder "close-up" var inte att tänka på. De är inte stilla en sekund i vaket tillstånd så antingen blir bilderna suddiga, eller så hamnar de i ytterkanterna. Vi får väl försöka ta några bättre när vi har fler händer som kan hjälpa till att hålla dem stilla. Så kanske man kan se vad man siktar på med kameran också...
Efter klippningen så började båda valparnas öron att resa sig av sig själva, väntar några dagar och ser hur det verkar - vore ju skönt för dem att slippa bli tejpade.


20111120
Nu är valparna 8 veckor och jag har fått tid hos veterinär för vacc och chipmärkning kommande fredag. Har också haft inne en första annons lokalt, men det var inte så många som hörde av sig. Alla har väl fullt upp nu inför julen så man läser kanske inte tidningsannonser lika väl som förr. Får sätta in ny annons på nätet under veckan.
Men samtidigt är det ingen brådska att bli av med de små liven - de är ljuvliga! Humla är den som fått pappas livlighet och mammas kärvänlighet och pussighet. Verkligen en riktig sällskapshund! Vittra har fått mammas värdigt lugna sida och pappas stolthet och snygga sätt att röra sig - en riktigt lovande tjej för utställningar. Och båda är bara sååå underbara, så varje stund tillsammans med dem är värd sin vikt i guld.
Humla har lyckats få ett färgfel - blåöga - som inte är tillåtet att avla på, men jag måste säga att jag tycker det är så charmigt med blå ögon. Kanske är sitter det i från tiden med Birmakattsuppfödningen, men det är nåt alldeles särskilt - tillåtet eller ej!
Vittra är verkligen snygg och helst hade jag velat behålla henne, men man kan inte ha hur många hundar som helst. Därför har jag nu bestämt att sätta ut henne på ett halvfoder, så får jag iaf avelsrätten kvar på en kull efter henne.


20111203
Idag är valparna 10 veckor och ID-märkta, vaccinerade m.m. Men inte någon rusning efter dem precis - har haft inne annons en tid och några få har ringt för att ställa frågor, men ingen riktigt intresserad ännu. Det är väl fel tid så här inför julen att försöka sälja valpar, men det är ingen brådska - förr eller senare dyker det perfekta hemmet upp.
De är så charmiga och underbara så jag är bara glad att få dela ytterligare tid med dem. Helt underbara i temperamentet och de bara äääälskar folk som kommer hit, inte rädda för nåt (vad jag kunnat upptäcka), och så otroligt trygga i sig själva. Det är en ynnest att ha så ljuvliga kryp i sin närhet!
Nu har de också varit ute en del, trots att det är riktigt höstrusk de allra flesta dagar, men jag fick tag på en stickbeskrivning till tröjor, så nu har jag knåpat ihop var sin så de iaf får lite hjälp att hålla värmen. Tyvärr så växer ju valpar så fort, så tröjorna blev nästan i minsta laget redan innan de var klara att användas.


20111220
Nu har Humla flyttat. Ända till Stockholm bar det av. Det är inte utan att jag redan saknar henne, hon är verkligen en solstråle. Alltid glad och pigg och miljoner pussar varje dag. Men jag är övertygad om att det blir bra, hon får en hundkompis - en pufftjej som är omkr. 2 år och tre barn i familjen. Så det passar verkligen för en så livlig och social tös som henne. Har fått några ff på Vittra också, men ännu inget som klickat med henne. Är ju lite mer att tänka på när det handlar om halvfoder.


20111221
SORGENS DAG IDAG! CHOCK!
Var på hemväg efter ett besök hos barnbarnet, vilket naturligtvis var jättekul, när det ringer på mobilen och Nadine helt ifrån sig meddelar att lilla Pi tyvärr inte längre är i livet. Hon hade blivit överkörd och brutalt lämnad vid vägen, och hittades inte förrän efter en god stund när de varit och letat efter henne.
Ack och ve, lilla lilla Pi! Du som också var en solstråle av sällan skådat slag. Din stjärnglans spred du på både utställning och tävlingar och hemma var du en liten prinsessa som dyrkade sin matte. Sist jag såg dig i somras, när du var här och hälsade på, så var du så glad, så glad och vem hade ens i sin vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli sista gången vi träffades. Och alla ljusa planer som nu låg framför dig och Nadine - löpningen som äntligen kommit igång och som skulle resultera i valpar framåt våren - tävlingar som bara väntade på att utmanas och jobba på och ja - helt enkelt leva livet. Och så bara från en minut till en annan - så är allt borta.
Ack Nadine, jag lider med dig sååååå
och jag saknar lilla Pi oerhört - den klart duktigaste av alla fem valparna. Farväl du lilla Pi - nu lyser du som en stjärna i den Galax du är döpt utifrån. Kommer alltid att minnas dig!


20111224
Det är bara sååå tomt!  Saknar mina små solstrålar!
Igår flyttade även Vittra.
Till Nadine, som inte kunde tänka sig att vara utan sin Pi och hon och Vittra är ju halvsystrar och då fick Nadine på ett sätt en liten del av Pi "tillbaks". Så trots att jag från början tänkt mig ha ut Vittra på halvfoder, så vet jag ju att man inte kan hitta ett bättre hem än hos Nadine, så när jag blev tillfrågat om köp av Vittra så tvekade jag inte alls. Och ska jag vara riktigt ärlig så behöver Vittra en Nadine som kan hantera henne - Vittra är nämligen en liten bestämd dam som säkert hade tagit överhand om hon hamnat hos någon person som inte kan så mycket om hundar.
Men hur bra allt ändå kan tyckas, så saknar jag båda valparna oerhört. De blev mig mer tajta än förra kullen, förmodligen tack vare att inte Tara knöt an så bra till dem efter kejsarsnittet, och då fick jag ju vara pass-opp dygnet runt. Men, men - det är ju livets gång, de föds växer upp och flyttar hemifrån. Och jag har ju fyra vackra och lyckliga kineser samt en duktig collie - så visst är jag nöjd ändå.
Lycka till nu Nadine och Vittra, och jag hoppas ni får många härliga framgångar såväl i utställningsringarna som på andra tävlingar, det är ni båda värda!